Under hösten och vintern 2002-03 stickade jag benvärmare till lyktstolpar. Verket var en slags fortsättning och utveckling av fingervirkningarna. Det som lockade mest var fortfarande kontakten med en ny publik, de som inte hittar till galleri eller konsthallar. Våren 2003 ställde jag ut verket på utställningen Ta Plats. Då kunde det ses vid ett kvarter på Norrlandsgatan i Stockholm.
